Fy bubblan!
Jag har officiellt påbörjat en hemsk behandling som inte är kul alls och det är cytostatika aka cellgiftsbehandling. Detta på grund av att jag har haft juvertumör som återkommit på exakt samma ställe som innan.
Efter första operationen
Första gången jag opererades för detta togs tumören och tillhörande juver bort, det var en ganska mild operation ändå. Billig dessutom om man jämfört med allt de följande grejerna..
Det jobbiga var att jag ganska snabbt efter detta drog 11 tänder men det är en helt en femma.
Frankensteins katt?
Min tumör kom tillbaka ca 4 månader efter första operationen och då skickades jag till blå stjärnan för detta uppdrag att bli kvitt den för alltid. Alla juver på högersidan togs bort och givetvis tumören med dem, en ganska stor operation om ni jämfört båda bilderna.
Dessutom kostade den så mycket mer ... 20 000 kr för detta och man hade ganska ont efteråt, tack gode gud för smärtstillande!
Tratt=säkerhetsåtgärd ...
Nu är jag inne på en tredje kamp i mot den hemska juvertumören, cellgiftsbehandling denna gång. Detta kalas kommer att gå på ca 20 000 kr och tydligen tycker matte om att ha försäkring på oss djur.
Jag har tratt på mig för att inte smitta mina människor med cellgifter vilket inte alls är bra på något sätt. All mitt 1) Avföring 2) kiss 3) saliv 4) övrig vätska i kroppen får inte komma i kontakt med människor eller andra djur efter behandlingen. Jag "smittar" av mig de fyra dagarna efteråt. Framför allt får inte gravida eller barn vara i min närhet då jag tippar på att de är väldigt känsliga.
Atlas på äventyr
Detta innebar ju att Atlas inte kunde vara hemma medan jag smittar och vips fick han en kattvakt! Han huserar hos mattes gamla stallkompis storasyster, en oväntad vändning enligt matte då men ack så bra. Atlas får all uppmärksamhet och kärlek som han behöver, jag får lugn och ro. Matte i sin tur kan andas ut och slippa få framtida problem med resultat av cellgifter.
Tack Lina för att du tar så bra hand om min lille pojke! :) <3
Jag mår som jag mår med tanke på gårdagen, hade en dipp då illamåendet spökade. Matte oroade sig som tusan men jag tål mycket än vad hon tror! :)
(Att jag har stalkat matte 99 % av dagen säger vi väl inget om va?)
Dags att kurra vidare i från datorn! ;)
Mjau mjau
/ Diva