Hallå!
Kanske dags för en ordentlig uppdatering här i flocken, det har inte gjorts på en stund. Vi skyller på matte och framför allt Skräckligan.
1) Cellgiftsbehandling
Jag genomled min sista behandling den 25 januari, en fredag då en efterlängtad plånbok fylldes på (notera matte).
Enligt order av min veterinär (har haft 3 olika under denna tid) så skulle kanylen sättas i bakbenet, första försöket gick åt helvete och då blev jag sur. Men de gav inte upp alls, en ny person kom in och skulle pröva på på andra bakbenet. Då brast det bokstavligt talat för mig på två sätt, jag blev förbannad och min blåsa levde sitt eget liv. Med andra ord, jag kissade på mig framför 4 personer ... Det går nog inte att tala om hur mycket jag skämdes men denna händelse har sin förklaring.
Fin syn i lådan
Denna syn mötte matte kvällen därpå, rent blod på en kiss klump. Att jag satte mig framför henne och försökte kissa helt utan resultat talade bittra sanningen ännu mera.
Det finns de som säger att jag kissade på mig att ren ilska men den troligaste orsaken är urinvägs infektion. För de som känner mig vet att jag blir arg i första hand och att det ska krävas mycket innan jag blir riktigt rädd för något alls. Matte har aldrig sett den sidan ännu och förhoppningsvis så slipper hon det med.
En "sjuk bur" är mysig
Akut åkte vi in till blå stjärnan och första veterinären som skulle träffa oss var gravid så kört att få träffa henne, det tog tid innan vi fick komma hem med smärtstillande. Tillägg att jag var drogad och trött, ingen bra kombo alls. På köpet kunde jag smitta folk omkring mig om de tog på fel ställe (allt som har med väska att göra med).
Jag kan inte påstå att livet lekte ...
Mina morrhår!
Dessutom har jag tappat mina morrhår i omgångar och det kändes hemskt :´(. Men tydligen ska detta vara en mild biverkning, finns de djur som mått mycket värre och framför allt drabbas av behandlingen. Jag ska försöka uppskatta det, notera försöka.
Mys
2) Vi är hemska enligt matte
Det kan hända att en ensam semla i en vit påse råkade bli våldgästad av oss, kanske så försvann all grädde i från den. Den dog inte helt utan plågades halvt tills den var halvdöd, typ. När matte upptäckte detta så blev hon rosenrasande på oss, Atlas försökte fly men slängdes snabbt in på toan av en riktigt arg matte. Jag låg och sov, kan hända med grädde på de få morrhår jag har. Men även jag som var sömnig åkte in på toan med, gnäll i från killen kom. Det hjälpte föga, vi har nog aldrig sett henne så arg på oss. Det var ju bara en semla?
Smidiga snubben
Det hela slutade med att vi fick komma ut men natten spenderades på soffan. Hade vi satt en tass i sovrummet så hade öronen åkt ut lika fort, så arg var hon. Jag ignorerade henne på morgonen därpå och hela kvällen då hon var vaken förutom när maten serverades i våra skålar. Till slut kan inte ens jag strunta i behovet av kärlek, jag gav efter och nu är vi kompisar återigen. :)
Tills vi gör något mer dumt vill säga ;)
Öh?
Suck, Atlas har snott matte som kelar sönder sig med henne nu. Dags att kräva lite kel och kärlek själv innan läggdags, jag har då inte sovit alls under dagen. (Att jag blundade tidigare denna dag räknas inte!)
Mjau mjau
/ Diva
