måndag 21 april 2014

Tiden

                                   Tiden flyger i väg


Helt plötsligt har det gått en hel månad sedan min mamma somnade in i mattes famn och det känns rent ut sagt för jävligt. 
Jag saknar henne och matte längtar med. Ingen som lägger sig på henne när det är dags att sova. 

<3 Mamma <3

Tiden går tok för fort. 


 

<3


Just nu håller jag på att bearbeta två damer här hemma till att älska och dyrka mig bokstavligt talat. Det är mamma Mimmi med dotter Suddi. 


Suddi


Suddi är en brun sköldspadds färgad siames hona på 4,5 kg och hon är lite som mig, osäker men när hon väl trivs så trivs hon fullständigt. Det finns planer här fast de avslöjas när tiden är inne! 


Mimmi

Mimmi är ett knepigt fall, hon sjunger opera på nätterna men för övrigt väldigt kärleksfull annars. I morgon åker hon in för kastrering, fortsätter operan då också  får hon tyvärr åka tillbaka till sin uppfödare. Men .. Vi vill att Mimmi ska stanna så *peppar peppar*. Håll tummarna! 

Pssst, Mimmi är för övrigt en blå maskad siames och stannar hon ska hon få byta namn. Mimmi är tydligen inget namn som passar matte. ;)
Meara kommer namnet då att bli. 


Mys


Nu ska jag terrorisera damerna lite till innan det är dags att sova! 


Mjau mjau
/ Atlas

måndag 7 april 2014

Aska

                                              ...... 


Min mamma har fått komma hem i dag, som ren aska i en urna. :´(
Varför är hon inte med mig just nu på sitt vanliga sätt? 


Full utsikt över rummet


Min mamma var världens snällaste och verkligen älskade nytt folk, om man jämför med mig då som tycker att jag ser svarta demoner ungefär överallt ute. Typ.


Mamma med ett halvsyskon


Hon kämpade i mot cancern till och från med start maj förra året, en lugn sommar utöver tandoperationen som tog 11 tänder men mamma blev desto gladare över att slippa smärtan i munnen. Men i september var det återigen dags, cancern kom tillbaka på exakt samma ställe och nog inte vänligare än gången innan. Den var en aggressiv jävel enligt test som skickades in. Vips fick mamma åka in till blå stjärnan för en 20 000 kronors operation med ett par dagar inne, då åkte alla juver på högersidan plus cancern.


"Vaddå? " 


Månaden därpå tyckte matte att mamma skulle cellgifts behandlas för ut i fall att något låg och lurade i henne som inte skulle varit där, förhoppningen var att döda det och sedan låta mamma leva 10 år till. Minst. 


Mys och gott innan behandling


Jag var smått grinig över att få vara borta i från mamma, det visades utan tvekan men jag fick inte på några villkor vara nära henne efter en behandling. Det var för min egna säkerhet, tydligen. 
Allt gick bra under tiden, inga biverkningar av det alls förutom en mage som var orolig i form av diarre en gång i början. 


Smidigt värre! 


På slutet av behandlingen gick vikten ner lite grann, från 4,5 kg till 3,7. Lite klagomål i från veterinären men matte ville putsa på dessa siffror så de skulle åka upp i stället för neråt. 
Vid sista behandlingen så lyckades mamma kissa på sig av ilska och urinvägs infektion då kanyl vid bakbenen skulle sättas och detta misslyckades stort. Då brast blåsan och allt rann ut på bordet och golvet. 


Blodet droppar .... 


En dag efter sista behandlingen så kunde mamma med nöd och näppe kissa, dessutom sågs denna blod droppe i lådan, då åkte matte akut in med mamma och troligen urinvägs infektion som orsakat detta. Smärtstillande löste saken och så blev mamma frisk som hon kunde bli i det läget. 


Väldresserad


Efter det sista besöket så rullade allt på som innan allt detta skedde, kruxet var att mamma gick ner i vikt utan att någon egentligen märkte det. Matte känner skuldkänslor över detta eftersom hon inte köpte batterier till vågen i tid och insåg den bittra sanningen. Men när nya batterier kom på plats så hade mamma tappat från 3,8 kg till 3,1 på cirka 2 månader och på köpet hostade konstigt. Akut in till blå stjärnan dr hon röntgades och fick ligga inne i en syrgas för att underlätta andningen. 


mmmm värme 


Tyvärr visade det sig att lungorna var för skadade av cancern eller obotlig lungfibros,de gick inte att "laga" och troligen skulle det bara bli värre tills hon skulle kvävas till döds. Bokstavligt talat. 
Matte fick jobba enbart jobba 1 1/2 timma och sedan bokstavligt talat rusa in till blå stjärnan för mammas skull, läget var så illa. 
Mamma somnade in vid 10:00 på morgonen för exakt två veckor sedan in i mattes famn, sistnämnda kelade med henne så svansen var tjock. 
Det var över på super kort tid, mamma föll i hop i mattes knä med lyckliga känslor och väldigt omedveten om vad som skulle hända. Något positivt i alla fall .... 


Tjock med mig och syskon! 



Som resultat av cancer har jag förlorat min mamma, typ föräldralös då jag inte sett min pappa sedan jag var drygt 13 veckor. Inget i mot min pappa så, i mitt sätt att vara så är jag väldigt lik honom utöver att vi är samma färg (lila för er som inte visste det) och teckning. 

Nu ska jag gråta lite mera eftersom detta inlägg drar upp minnen. Vi hörs senare. 

Minns min mamma med glädje alla ni som fick chansen att träffa henne. Både jag och matte har mist vår bästa kompis. (I mattes fel, bästa fyrbenta kompis.)


Mjau mjau
/ Atlas